Arbetsro - ett nödvändigt hjälpmedel

Något jag funderar på som aldrig pratas om på olika föreläsningar: Ett oerhört viktigt ”hjälpmedel” till bland annat dyslektiker är ordningen, arbetsron i klassrummet. Det saknas många gånger.

De som har lätt för att snappa upp och lätt för att lära fixar detta lätt hemma ändå med läxor och så vidare, men de andra som verkligen behöver varenda minut av vad läraren går igenom och förklarar, blir förlorarna på dessa struliga lektioner. Detta kallar jag ett livsnödvändigt ”hjälpmedel”.

Detta problem kan aldrig ersättas med kompensatoriska hjälpmedel. Vi vuxna kan välja vår arbetsplats, men våra barn då??? Skolplikt, till vad?

Egentligen så har vi en skola som har allt från början. Skolskjuts, uppvärmda skollokaler, idrottshallar, lagad skollunch, lärare, speciallärare, specialpedagoger, skolsköterskor och så vidare, men många elever mår ändå inte bra och når inte fram till ”mållinjen”. Why? På något vis så slarvar vi bort våra pengar eller ???Vill du, så får du gärna kommentera mitt tänk.

Du har helt rätt, arbetsro är jätteviktigt!

Undersökningar bland lärare visar att bland de saker de efterfrågar, är mindre grupper och mer tid för varje elev. För en del år sedan såg jag en annorlunda möblering i en skola. Mitt i klassrummet stod ett ovalt bord, och där samlades klassen när det var diskussion och genomgång.

När eleverna arbetade enskilt satt de längs väggarna, med ansiktet mot väggen och med skärmar mellan bänkarna. Då blev det så tydligt att i vissa situationer skulle man samtala, och vid andra tillfällen skulle man jobba under tystnad.
Men för att en sådan möblering ska vara möjlig krävs det mindre gruppstorlekar, eller större salar. Det påverkar ekonomin.

En del skolor har valt att ha mindre grupper istället för att anställa speciallärare. Det ger bättre arbetsro, men brist på viktig specialundervisning. Allt som påverkar skolans ekonomi, blir ytterst en politisk fråga.

Det är också viktigt att diskutera vikten av arbetsro med eleverna, och att både föräldrar och lärare försöker hitta olika sätt att belysa ämnet så att eleverna får upp ögonen för detta.

På en del skolor använder elever ibland hörlurar med musik (eller tystnad), för att stänga ute störande ljud. I FDB:s Nyheter 4/2008 skrev vi om ”motsatsen”, hur en ljudförstärkare kan hjälpa normalhörande barn att kon¬centrera sig bättre. Läraren använder en trådlös mikrofon med inbyggd sändare, och eleven har en mottagare. Då går lärarens röst direkt till eleven, som får lättare att skärma av andra ljud. Detta fungerar bra även i språkundervisningen då det blir lättare att urskilja de enskilda språkljuden.

Tack för att du lät oss ta del av dina funderingar!