Hearing om barns rättigheter

DSC00239

Den 23 maj hölls en hearing om dyslexi och elevers rätt till anpassningar och särskilt stöd. Utgångspunkten var att skollagens föreskrifter är tydliga, men varför får inte alla elever som behöver detta stöd? Den bild som målades upp var att det hanteras väldigt olika på region och till och med skolnivå idag och att det till stor del innebär ett lotteri om en elev har tur att få det stöd som krävs.

 

Professor Mara Westling Allodi pekade också på att det verkar finnas ett inbyggt motstånd att tidigt identifiera de elever som behöver stöd på grund av risken att stigmatisera. Hon beskrev att Sverige här skiljer sig från många andra länder, framförallt de som lyckas bättre med skolan. Motståndet mot tidig upptäckt innebär att många elever inte får det stöd som de behöver.

 

Utbildningsminister Gustav Fridolin berättade att skolan idag ger mest dokumenterat särskilt stöd i nionde klass och det är för sent. Regeringen vill därför införa en läs-skriva-räkna garanti som ska garantera att elever inte lämnar lågstadiet utan tillräckliga kunskaper i läsning, skrivning och grundläggande matematik. Med det här ges lärare starkare mandat att få stöd till de som behöver, istället för att få svaret att resurserna inte finns menar Fridolin.

 

FDBs ordförande, Fredric Helgesson, uttryckte att om garantin leder till tidigare upptäckt av svårigheter att lära sig läsa så är det en väsentlig och viktig förbättring. Samtidigt pekade han på att vad som händer sedan är minst lika viktigt och att det är här det brister idag.

 

”Att en elev som fått en dyslexi diagnos får rätt stöd är viktigt”Att i skolvardagen mötas av hinder som att exempelvis inte få ha muntligt prov, att inte få inläst material eller till och med få illa kopierade stenciler med liten text för att läsa försvårar för elever med dyslexi och är inte rätt stöd för en elev med dyslexi. Helgesson menade också att det idag finns en risk att skolan anser sig ha tillgodosett en elev med dyslexis behov genom att ge tillgång till dator med stödverktyg och därför inte fortsätter med särskild läs- och skrivträning för eleven.

 

Matz Nilsson, Skolledarförbundet svarade att det är rektors ansvar att se till att det fungerar och uppmanade föräldrar att vända sig till dem om inte eleven får det stöd som skollagen anger.

 

Gustav Fridolins ambition är att den omfattande lärarutbildning som regeringen tagit initiativ till skall leda till att lärare sinsemellan lär av varandra så att elevers behov av anpassningar och särskilt stöd bättre tillgodoses.

 

Fredric Helgesson uttryckte en förhoppning om att det i framtiden skall vara lika självklart att tillgodose behoven för en elev med dyslexi som för en elev med behov av specialkost och att en dyslexiutredning blir värd och efterföljs lika mycket som ett läkarintyg.

I samverkan med Specialpedagogiska Skolmyndigheten (SPSM), Dyslexiförbundet, Svenska Dyslexiföreningen, Specialpedagogiska skolmyndigheten och Svenska Dyslexistiftelsen bjöd vi in olika myndigheter samt Utbildningsminister Gustav Fridolin.