”Lärarna kan inte dyslexi”

Bild: Eva Hedberg

De senaste frågorna i DysseAppen berör elevers syn på lärares kunskap om dyslexi och hjälpmedel. Eleverna svarar att lärarna inte kan tillräckligt. Samtidigt gör de flesta pedagoger så gott de kan, menar specialläraren Ingrid Lind.
 
Många elever med dyslexi får inte den förståelse och det stöd de behöver för att klara skolarbetet på bästa sätt. Men att lägga hela skulden på lärarna är inte rättvist. Det menar specialläraren Ingrid Lind. Hon förklarar att enligt skollagen är det rektorerna som har ansvar för att eleverna får det stöd och anpassningar som krävs. Rektorerna ska se till att lärarna har förutsättningar att bedriva en undervisning som inkluderar alla.
 
Dessa förutsättningar inbegriper en fungerande digital teknik som vissa elever måste ha för att kunna tillgodogöra sig det som lärs ut. De inbegriper också att lärarna har kunskap om hur tekniken kan användas. Men digitaliseringen i skolan går snabbt och många lärare hinner inte med att på egen hand hålla sig uppdaterade. Att ordna fortbildningar för lärarna är därför en viktigt uppgift för rektorn
 
– Om vi dessutom börjar se på dyslexi som ett utlärningsproblem istället för ett inlärningsproblem skulle vi snabbt närma oss en lösning, säger Ingrid Lind.
 
I det scenariet blir det tydligt att det är skolans problem som ska lösas och att det är skolans uppdrag att ge eleven möjligheter att inhämta kunskap och visa vad hen lärt sig, utan att hindras av sin funktionsnedsättning.
 
– Det bästa vore om skolan erbjöd alla elever att välja den inlärningsväg som fungerar bäst, oavsett om eleven har dyslexi eller inte, säger Ingrid Lind.